Something that I miss

Just i år så saknar jag de vita vintrarna i Boden ... Men annars så saknar jag tider som har varit. Inte för att det inte är bra nu, för det är det, men för att det är så lätt att bara minnas det som har varit bra och för att man vill tillbaka till specifika tillfällen för att få uppleva dem igen. Men, let's face it, så fungerar inte världen och det är nog lika bra det.

Alternativa vägar

Någonstans i 20-årsåldern. Så ovetande.

Vårt gamla hus är till salu. De har gjort om mycket, de som köpte huset från oss. Men jag känner igen mig, så klart. Känner igen allt, och tycker att de nya sakerna, det som de har ändrat, mestadels är fula. Det var bättre när vi bodde där. Finare. Mer hemma. Och så känner jag saknaden i hjärtat, för jag har funderat mycket på sistone över hur mitt liv skulle ha sett ut om jag hade gjort andra val. Inte hade börjat jobba på ICA, inte flyttat till Uppsala. Boden ... Det är inte säkert att jag hade stannat kvar där ändå, men jag kanske hade tagit mig någon annanstans än hit. Jag hade kanske varit en bättre människa om jag hade gjort andra val då. Hur kan man veta? Jag förstår att det inte är något att gräma sig över, för ingenting kan göras ogjort. Jag vet, jag vet. Men hade det varit annorlunda? Eller hade jag tagit mig dit jag är i dag ändå, fast genom att gå en annan väg? ... Dags att sluta fundera på den saken.

Boden vs. Stockholm

Ur en artikel på aftonbladet.se (som rapporterar om att Ebba von Sydow säljer sin lägenhet på Östermalm i Stockholm):

Journalist: Men hur kan det [priset] stiga så mycket [på lägenheten]?

– Den har läget, läget, läget, säger Staffan Hempel [mäklare].

Journalist: Ja, men för 7,8 miljoner kan man ju få en villa i Djursholm?

– Och man kan köpa ett slott i Boden. Men vill du bo i Boden? De här personerna vill uppenbarligen inte bo i Djursholm. De vill bo här och anser att det är värt pengarna.

Min enda kommentar är: No offense, Ebba, men hellre skulle jag ju bo i ett slott i Boden än att köpa din gamla lägenhet för mer än 7,8 miljoner. Ett slott, liksom!

P.S. Fantastiska Aftonbladet. Alltid en pålitlig källa för allsköns mer eller mindre viktiga artiklar.

Helgen

Resan till Arvidsjaur gick bra. Det var en fin minnesstund (ingen begravning, han ska kremeras) för farfar och sen åt hela sällskapet lunch/middag på Lapponia. Det var trevligt, men också lite jobbigt eftersom jag har svårt för att prata med folk som jag inte känner, och det var väldigt mycket sånt folk där.

Vi sov över hos min faster i Boden och åkte sedan till Kallax vid niotiden på lördag. Hemma i lägenheten i Uppsala igen ungefär vid halv fyra på eftermiddagen. Katterna verkade inte så sura för att jag varit borta så länge, men sen gick Mums omkring och jamade i typ en timme utan direkt anledning så jag antar att han var lite sur i alla fall.

I ärlighetens namn så är jag trött, men det är så mycket att göra i skolan. Måste börja nu annars så kommer jag att hamna efter redan från början. Ska skriva första uppsatsen (essay) i dag, och försöka gå igenom den i morgon ... Och så måste jag läsa i samhällsboken och kanske börja kolla litegrann på grammatiken. Undrar vad de gick igenom i fredags? Hmm.

Och så borde jag göra ett pluggschema så att jag verkligen avsätter tid för att läsa in allting som vi ska läsa in. Det verkar verkligen nödvändigt på den här kursen.

Men först av allt så måste jag försöka få i mig någon slags frukost ...

Luleå/Bodenresan

Fredag: Elina hämtade mig på Kallax.

Sen gick vi på stan och fikade och letade efter en mineral foundation. Det gick sådär, fast vi hittade en till slut.

Sen åkte jag buss till Boden, där Linda hämtade mig när jag hoppade av vid Garnis. Sen åkte vi till deras tjusiga lägenhet och drack vin i soffan.

Vi hade likadana ringar! Fast Linda hade sin i guld och jag hade min i silver.

Efter många (usla) försök att få med oss båda på kort när jag fotograferade, så blev jag irriterad och råkade fota taket i stället ...

... Men sen gick det bättre!

Lördag: Sov rätt länge, sen vågade vi ge oss ut i kylan (ca -15).

Här har jag lärt mig allt jag kan (om ICA alltså)!

Och här gick jag i lågstadiet. Vi var sista klassen som gick ut trean där, sen blev det ett bibliotek och ett par hyrlokaler.

Kungen och jag delade förresten rum i helgen!

På kvällen på lördagen var vi till en kompis till Linda och drack vin och pratade. Sen åkte vi till Western Farm och härjade ett bra tag. Det var roligt: Jag träffade på Anton, Louice och Anna och fick höra lite om hur det var med dem.

Söndagen blev lugn. Det blev mest vasaloppet och sen femmilen.
... Och sen skjutsade Linda och Tobbe mig till Kallax och så åkte jag hem.

Bort

I morgon åker jag till Boden över helgen, tillbaka på söndag.

Egentligen så måste jag sova nu ... Har varit väldigt väldigt trött de senaste två dagarna och det sliter på. Huvudet är helt slut och kroppen också.

Förstår plötsligt vad M menar när hon säger att det är jobbigt att åka bort, men skönt att vara borta. Själva avfärden är jobbig, och så även förberedelserna och att se till att någon passar katterna ... Men nästan jämt så är det ju kul att vara borta från hemmet ett tag, hälsa på kompisar eller se något man velat se. (Sen att jag får sinnessjukt dåligt samvete för att jag lämnar katterna två nätter är ju dumt. De är inte själva hela tiden heller, M kommer att vara här ganska mycket och ge dem mat, leka med dem och bara sitta och pyssla om dem. De lär snarare bli bortskämda ...)

Nä. Nu sova.

Om Bodenresan

I morgon är det bokrea. Det ska jag gå och kika på, och sen ska jag och M och P och Jo och Amelia träffas och äta varsin semla. Eller inte Amelia, förstås, hon är på tok för liten än.

Och till helgen så åker jag till Boden och hälsar på. Känner mig stressad inför det, för det är fler kompisar som vill träffas än vad jag egentligen har tid till - för jag vill ju gärna träffa alla också! Men jag tror att jag får skjuta upp några återträffar till i sommar, då jag förhoppningsvis kan komma upp på Boden Alive. Vill också ha tid att "prata igen" lite tid med Linda ... eftersom det egentligen är henne (och ja, Elina i Luleå också) jag åker upp för att hälsa på. Men vi får väl se hur det går.

Egentligen så är jag rätt trött.

Fast

Jag stänger mig själv inne igen. Det känns som om kylan smyger in i ryggraden och låser fast alla tänkta rörelser.

Och jag såg foton på FB som en kompis i USA lagt upp. Han var hemma hos sina föräldrar i jul och det fanns bilder från isplanen vid biblioteket. Vårt gamla hus syntes i bakgrunden och jag grät.

Inte för att det gör någon skillnad, men ...

Det kanske är hemlängtan.

Dåtid

Har nyss lagt på luren efter att ha pratat med Linda i en timme. Jag saknar henne, och så saknar jag ICA och arbetskamraterna hemma. Jobbmässigt så saknar jag egentligen 2001 - 2004, hur det var i mitt liv då. Nästan allting var roligt: Jag jobbade med de bästa människorna (David, Daniel, Carro, Britt, Jimmy, med flera) och jag lärde mig fortfarande någonting på jobbet. Jag saknar personalfesterna och alla skratt och alla missförstånd och det förtroende som jag hade, trots min ringa ålder. Jag saknar min entusiasm ... Nu för tiden är jag närapå bitter och det enda jag gör är att längta bort utan att veta var.

Boden

Kollade på På spåret i dag, eller zappade snarare, och hamnade på SVT1 precis när de startade resa två. Otroligt klyftig som man är så kände jag igen norra delen av landet och tänkte att jag kanske kan få se någon del som man känner igen. Tog förresten resmålet på åtta poäng, ungefär fyra sekunder före Filip och Fredrik. Delfinen. Luleå. Och på fyra poäng så åkte de in i Boden. Hildursborg susade förbi. Tågstationen. Och jag kan inte hjälpa det, men jag saknar den lilla fula staden, trots allt.

Bilderna föreställer (uppifrån och ner): Boden centrum (fotograferat från stadshuset, med det gula sparbankshuset i mitten och Bodensia, "stadshotellet", till höger); Utsikt från Svedjefortet, det fort som jag känner till bäst och som jag har bott närmast (ca två kilometer i från) under hela min uppväxt; och slutligen Bodens, faktiskt, vackra järnvägsstation. Alla bilder tagna från boden.se.

Uppåttjack, tack!

Har pratat med Brittney på telefonen i dag. Hon snackade om Boden, om mitt gamla jobb och allting där. Jag kände mig distanserad, lite som om de inte riktigt existerar längre. Och det gör de ju inte heller, inte för mig i alla fall. Inte på samma sätt. Boden har börjat lösas upp i mitt minne. Många saker som har varit tydliga bilder börjar bli suddiga. Jobbet är en av de sakerna. Det känns om tusen år sedan jag sprang omkring där och plockade frukt. Grejen är väl mest att jag inte kan avgöra om det ens känns sorgset längre.

En mer oroande sak är att jag oftare och oftare är rädd för att jag ska tappa kontrollen över mitt humör. Det händer dagligen att jag spelar upp hela scenarion i huvudet om hur jag får skälla ut folk. Vissa gånger tror jag att det är det enda som får mig att hålla igen i verkligheten. Men frustrationen byggs bara på och på och på. Det fungerar inte ens att skriva längre! Och det frustrerar mig ännu mer ...

(Kom gärna med konstruktiva förslag på vettiga, av-frustrerande, fritidsaktiviteter.)