Crap cakes, o.s.v.

Mår kasst. Hoppas verkligen att det bara är allergi och ingen förkylning. Är det en förkylning så vore det, ärligt talat, en jävlig icing on the crap cake that is my life at the moment. För att vara lite internationell, så där.

Jobbar på ICA i morgon. Har skrivit mejl och sagt att jag inte vill att de ringer nåt under maj. Jag klarar inte av att behöva tacka nej, jag får ont i magen av att ha dåligt samvete för det hela tiden. Det är sista april i morgon. Saker som alla Uppsalas studenter kommer att göra i morgon: supa. Saker som jag kommer att göra i morgon: Undvika att bli arg på alla fulla studenter. Känns stabilt. Jobbtiden är 8-13. Vet inte hur jag ska klara det. Mår dåligt bara jag tänker på det. 

C-uppsatsen går ytterst långsamt framåt. Fortfarande på sida ett, men har någon slags mer utstuderad struktur nu. Och det är ju också viktigt... Hoppas jag. 

Nu ska jag gå och sova. Så trött.

Five pet peeves

Ja, alltså, jag kan skriva ungefär hur många som helst, eftersom jag irriterar mig på allt. Men här kommer i alla fall fem pet peeves:

Folk som går mitt på bilvägen när det kommer andra trafikanter (i mitt fall: cykel). Det är farligt att gå och traska omkring mitt i vägen när det kommer bilar. VILL NI DÖ ELLER? Och hur svårt kan det vara att hålla sig på trottoaren, egentligen?

Folk som inte fattar att det är en människa som sitter bakom kassan på ICA. Seriöst. Prata inte om mig som om jag inte finns när jag sitter precis framför er. Prata hellre MED eller TILL mig.

När det börjar regna precis när jag ska cykla hem från tågstationen. Behövs det förklaras närmare?

Att ICA inte ger studentrabatt till folk över 30. Visst, jag förstår varför, men jag tycker ändå att det är orättvist.

Telefonförsäljare som är otrevliga och inte kan acceptera ett nej. Att tjata hjälper er inte er sak, direkt.

Norge

Jag jobbar tre stängningar (23:20) den här veckan. I dag är den enda dagen då jag slutar "tidigt": 20:30. Är trött och less. Men bara sex arbetsdagar kvar nu. Sen ska jag till Stockholm med Jo en dag i början av augusti, till Ida i Umeå en helg och sen börjar praktiken.

Har förresten svårt att förstå det här med Norge. Hur kan någon göra någonting så hemskt? Kan inte riktigt läsa om det i tidningarna heller, börjar bara gråta. I går satt jag i kassan med en löpsedel mittemot mig. På löpsedeln stod det: "Fyrabarnsmamma offrade sig som mänsklig sköld - Dottern överlevde". Det var jobbigt, för varje gång jag tittade på den där jäkla löpsedeln så kände jag mig gråtfärdig. Vet att kvällstidningarna är experter på att spela på känslor (och att sko sig på människors reaktioner), men trots den vetskapen så är det omöjligt att undvika att bli ledsen och upprörd. I ärlighetens namn så vill jag bara glömma det som hänt, trots att jag vet att det inte går och att det inte bör glömmas bort.

Katter, böcker och kylar

Jag är stressad och gör därför allting som jag inte hinner/bör göra. Har fotat katterna fantastiskt mycket de sista fem dagarna. Typ mer än vad jag har fotat dem de senaste sex åren sammanlagt. Eller, okej, inte riktigt, men ändå väldigt mycket.

Det är miljardtals böcker att läsa i skolan och jag orkar inte ens tänka på det längre. Dessutom har vi peer reviews på uppsatser att gå igenom till på torsdag och jag börjar få svårt att hänga med på grammatiklektionerna. Känner mig usel som student och som människa. Deppigt värre.

Dessutom: Kylskåpet larmade från 8:34 på fredag till 18-tiden på söndag. Sen började det larma igen klockan 19:20 på söndag och det har inte slutat än (18:33 på tisdag). Och jäkla kylteknikern ringer inte upp. I dag när jag kom hem hade vattenglaset med termometern immat igen och temperaturen var 14 grader - dubbelt så varmt som det ska vara i kylskåpet. När jag pratar med M&P så gnäller de om att jag måste ringa och tjata på kylfixarbolaget för att de ska dyka upp, men jag varken vill eller orkar. Ska jag verkligen behöva göra det? Har redan ringt två gånger, måste jag ringa och tjata på att de ska komma hit och fixa kylen? Fattar de inte om man bara ringer en gång (två gånger)?

Dessutom har min skrivare pajat och det kostar 700 spänn att fixa.

Jag är så otroligt trött. Vill sova igenom hela oktober, är det okej eller?

Hör nu här, lilla gumman ...

Det här med att kalla folk för 'lilla vännen', 'lilla stumpan' o.s.v., är det någonting som är allmänt accepterat eller? Jag, personligen, hatar det innerligt. Det finns ingenting som är fullt lika nedvärderande som att kalla någon för 'lilla gumman'. Jag skiter i om du inte menar någonting speciellt med det, jag tänker inte tolerera det ändå. Fattar du det?

P.S. I dag har jag jobbat. Märks det?

Äckliga människor

Folk som inte kan ta hand om sina djur ska inte ha några.

Artikeln på MSN.se (om länken inte fungerar):

"En kvinna i 60-årsåldern bodde tillsammans med 191 katter i två byggnader i Botkyrka, söder om Stockholm, skriver Aftonbladet på nätet. Bara 18 av katterna kunde lämnas till katthem, resterande 173 avlivades.

- Så här stort antal djur är ovanligt, säger Karina Burlin på länsstyrelsen, till Aftonbladet.se.

När personalen till sist med hjälp av polisen blev insläppta i hemmet möttes de av "kraftig misär", enligt länsstyrelsen. De hittade avlidna katter och lådor överfulla av avföring och urin. Kvinnan hade tidigare blivit varnad av länsstyrelsen och fick max ha nio katter."

Jobb-gnäll

Följande saker stör jag mig på när jag jobbar:
- Folk som inte lägger sina apelsiner (eller andra rullbara frukter/grönsaker) i en liten plastpåse. Det är okej om det är en eller två, men jag har ingen större lust att jaga runt på frukt när jag sitter i kassan.
- Folk som har perfekta, släta sedlar i plånboken, tar upp dem, viker ihop dem och ger dem till mig. WTF? Det enda jag måste göra är ju att vika ut dem igen!

Irritationsmoment

Varje gång jag har jobbat så kommer jag hem och är arg, ledsen eller irriterad. I dag är jag arg, för det är vissa personer på mitt jobb som inte vill hjälpa till när man ber om hjälp. Dessutom är det mycket annat som irriterar mig på jobbet och det spär på ilskan ännu mer.

När jag kommer hem från jobbet pratar jag alltid med M på telefonen, men hon säger aldrig någonting om saken när jag är så där arg. Det enda hon säger är att jag inte ska ta åt mig, men hur mycket hjälper det när man är irriterad? Inte så värst, kan jag ta och avslöja. Det känns bara som om det inte är någon som lyssnar.

Grannar och annat otäckt folk

En nyinflyttad granne och en hantverkare hon hade med sig var just här och ville glo inne på min toalett. Killen tog sin ficklampa och tittade rakt ner i mitt duschavlopp. Fräscht. Där ligger det ju bara hår från ett helt år tillbaka.

Sen lånade de min pall och lyfte bort försänkta taket och glodde där också. Kände att jag blev rätt irriterad.

Förresten så presenterade hon sig inte heller, den där grannen. Det gör man väl när man har flyttat in och kommer och plingar på och vill glo på folks toaletter? Eller har jag alldeles för höga krav på folk?

I stugan

Satt bredvid en tjock stockholmare på bussen. Han bredde ut sig, pratade skithögt i telefonen och var allmänt otrevlig. Jag blev på dåligt humör och snäste till innan jag äntligen fick gå av på min hållplats. Busschauffören, däremot, önskade jag en god jul och fick ett lika glatt god jul tillbaka. Småsint av mig, kanske, att bli snäsa åt stockholmaren så här på julafton och allt, men sånt är livet.

Nu ska jag gå och vara social. Åter i Uppsala i morgon kväll.

Saker jag stör mig på:

• Folk som inte kan lägga flaskorna på kassabandet i stället för att låta dem stå upp. De ramlar alltid, och det är inte skönt att få en hand emellan (been there, done that). Och inte är det roligt när flaskjäveln slår emot en kant och går sönder och det sprutar läsk över hela kassan (+ kunden, + mig) heller. (Been there, done that, too.)
  
• När såna där människor som står på stan och ska samla in pengar till Amnesty, Rädda Barnen eller WWF ser att man inte vill prata med dem (eftersom man går en lång omväg runt dem) men ändå genar och lyckas få tag i en så att man måste säga nej fastän man hade tänkt undvika dem för att man skulle slippa ta den diskussionen.
• Folk som "fnys-skrattar" om någon råkar säga fel när de redovisar inför klassen. Irriterande beteende.

Vart tog den stackars lilla datorn vägen?

Jag hatar Dell och jag hatar Schenker ännu mer. Fyra och en halv vecka för Dell att skicka datorn, sen ytterligare en (dryg) vecka för att kunna få hem den till mig. Hur svårt kan det rimligtvis vara? Ska åka och hämta den själv på uthämtningsstället på måndag i stället, annars lär jag väl aldrig få hem den.

Om det är minsta lilla fel på datorn (när jag väl får tag i den) så vet jag inte vad jag gör. Allvarligt, alltså.