Jag tar en paus

Hej hörni. 

Jag kommer nog inte att skriva så mycket här hädanefter. Det är inte så att jag kommer att lägga ner bloggen (det kan mycket väl hända att jag tar upp skrivandet här efter ett tag igen), men jag hänger numera mest på andra sidor som jag tycker är roligare. Om ni vill kan ni ju RSS-prenumerera, så tror jag att ni blir på nåt sätt ser om jag har uppdaterat eller inte. (Jag är uppenbarligen inte så haj på det där med RSS, men det är... ni vet... nåt. Internetaktigt.)

Om ni vill komma i kontakt med mig eller veta vad som händer eller nåt, så kontakta mig antingen via FB eller via mejl (fornamnefternamnminusprickar(at)hotmail.com). Alltså mitt förnamn och efternamn, inte ordet "fornamnefternamn". Tar för givet att ni fattar det. De som inte känner till mitt riktiga namn kan ju alltid kommentera på den här posten, så kontaktar jag er. Yay, det funkar också!

Ha det bra! Tack för att ni har läst och hängt med och intresserat er för mitt tradiga liv. Jag har uppskattat det.

Sopporna

De där sopporna, ja. Det är inga vanliga soppor (i så fall kanske de skulle vara goda). Och det är klart att jag kan äta nyttigare i vanliga fall i stället och fortfarande gå ner i vikt. Men det här är grejen: Man går fortare ner i vikt med de här sopporna, utan att riskera att inte få i sig alla de näringsämnen man ska. Man får inte äta nånting annat än soppor, vilket innebär att det inte finns nån risk att man "bara ska provsmaka" nåt onyttigt. Och nej, det är inte meningen att man ska äta sopporna i all evighet. Man ska äta dem under en begränsad tid för att gå ner i vikt och sen måste man i stället äta regelbundet och bättre än man gjorde innan man började med dem. 

Jag hade inte tänkt äta soppor från början. Jag hade tänkt att bara äta nyttigare och motionera mer, vilket jag också gjorde. Men efter att jag gick ner tio kilo tog det stopp och jag gav upp och började äta onyttigt igen. Och då tänkte jag att det kanske är lättare att bara gå ner så mycket som möjligt på en gång och sen försöka lära mig att leva på den nivån istället. Så det försöker jag göra nu. 

Jag fattar att ni kanske inte gillar såna här viktminskningskurer. "Det är bara bluff!" säger ni. "Såna kurer funkar inte! Man går ner i vikt, men sen går man lika fort upp igen!" Och ja, så kanske det är och det är helt okej att tycka det. Men nu ska jag försöka med det här, för jag vill må bättre och kunna ha fina kläder. Det kanske är jätteytligt? Ja, kanske. Men jag vill helst inte nå hundra kilo heller. Jag vill kunna orka springa. Jag vill kunna gå på stan och köpa kläder utan att behöva gå in på plusavdelningen. Jag vill ha ett jämnare humör och vara gladare. Så nu provar jag det här.

Sju sanningar

Tjohej. Jag har blivit utmanad av Lena (den filuren), så här är reglerna: Länka till den som utmanat dig. Berätta sju sanningar om dig själv. Länka & utmana x stycken i slutet av ditt inlägg. Lämna ett meddelande till den du utmanat.

Här blir det dock inte riktigt så. Jag har inte så värst många kompisar med bloggar, så det blir inget vidarelänkande här inte. Men sanningarna kan jag väl ställa upp med. Här är de:

1. Jag har alltid älskat mitt jobb och försvarat det mot människor som sett ner på handelsyrket ...

2. ... ända tills jag flyttade till Uppsala,

3. Min drömresa går till Rom, Italien,

4. Jag älskar att göra såna här utmaningar/frågeformulär/pyssel,

5. På gymnasiet läste jag som mest sex språk samtidigt (svenska, engelska, tyska, franska, latin och teckenspråk), men har nu glömt samtliga utom svenska och engelska,

6. Det jag är mest stolt över att ha klarat av är att ta mitt körkort, och

7. Jag har skrivit en 72-sidig diktsamling som heter Vintervågor, och som har blivit refuserad på alla möjliga förlag.

That's it, folks. Nu ska jag gå och titta på Top Model 4 på TV i stället för att sitta här.