I mitt huvud

Igår var jag och M på stan. Vi tog oss inte fram till Cervera eftersom polisen hade spärrat av vägen p.g.a. bankrån och bombhot. Sen var det inte fyra för tre på rätt sorts glas på Duka. Och sen gick vi på H&M medan vi väntade på Jo och då började det brinna i rulltrappan. Det var helt enkelt inte en bra dag för att gå på stan, så vi gick hem efter vi träffat Jo. Köpte fika på Linnéhörnan och gick hem till P och berättade om all dramatik som utspelat sig.

Men i dag har varit rätt bra. Ingen utskällning i kassan, och jag har varit på allmänt bra humör. Har fortfarande inte skrivit ansökningsbrevet, förresten. Ska försöka göra det snart. Det är en vecka kvar till sista ansökningsdag. Och jag ska söka. Jag måste söka, annars blir jag nog tokig snart.

I helgen ska vi fira Jo och Relis när de fyller 30. Det går inte jättebra att hitta presenter. Inte jättedåligt, heller, egentligen ... Men lite mittemellan.

Jag tycker det är jobbigt att det är mörkt när man kommer från jobbet varje dag. Och så har hörlurarna till min mp3-spelare gått sönder och jag köpte nya. Olyckligtvis så köpte såna som inte släpper in några andra ljud, och det är inte bra alls för då kan man inte sjunga med. Dessutom hör man inte trafiken om man vill ge sig ut att promenera med musik i öronen. Och det vill man ju ...

Och, om jag får byta ämne, så kan man tänka så här: Är det verkligen värt allt besvär i slutändan?