Slutkursat

Igår var sista träffen med italienskagruppen, som sagt. När jag gick hem genom ett sommarfint Uppsala efteråt så kände jag mig sorgsen. Visserligen har jag fått Cs nummer och vi ska nog träffas och fika någon gång, men det känns ändå trist. Jag har gillat gruppen och jag har gillat vår lärare (som har haft ett otroligt tålamod med oss allihopa). Så ... Arrivederci, amici. Spero di rivederti a Italia! (?)