Jag är asocial. Detta är inget påstående som jag vräker ur mig i hopp att få varken reaktioner eller sympatier. Det är bara så. Jag är gärna för mig själv och känner mig mer än måttligt obekväm bland människor där jag inte känner fler än 90 %. Och jag är inte speciellt pigg på att träffa nya människor, ens när det räcks ut en hand. Det är verkligen inte personligt, inte på något sätt, och jag skulle säkert tycka att det vore roligt om jag väl tog mig för. Men jag har svårt att hitta samtalsämnen och blir oftast sittande tyst. Jag är inte begåvad med att kunna driva ett samtal framåt, och sedan jag flyttade till Uppsala så har det blivit värre. Det är okej med mig, men jag vill inte att någon ska känna sig förolämpad för att jag tackar nej till inbjudningar utan någon tydlig orsak.
Så nu har jag sagt det ...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar