Fantasi-skt

I söndags läste jag ut Eldest, andra boken i Inheritence-triologin. Den första boken är mest känd, eftersom den även blivit film: Eragon. Sen att filmen inte annat än i grova drag ens överensstämmer med boken ... var inte det jag skulla komma till. Poängen är nämligen följande: Jag har nu ingenting att läsa innan jag somnar på kvällarna. Och det är hela Harry Potter om igen, för tredje boken om Eragon och Saphira kommer inte att ges ut förrän i höst. Argh! Vad ska jag läsa tills dess? Give me förslag!

Helst någonting som inte är alltför mycket verklighet. Och ingenting som är i stil med den där jävla boken som alla läste för något år sen ... Vad den nu heter ... Det handlade om någon unge som blivit dåligt behandlad av alla och sen så blev författaren anklagad för att ha utnyttjat hela historien för sin egen vinning. Oavsett vilket, såna böcker orkar jag inte läsa.

Kanske är därför som de senaste böckerna jag har läst är (i läst ordning): Harry Potter and the Deathly Hallows (J.K. Rowling), Stardust (Neil Gaiman), Harry Potter and the Deathly Hallows (ja, igen ...), Eragon (Christopher Paolini), och Eldest. Alla totalt meningslösa att försöka trycka in i verklighetens Uppsala. Vilket jag så klart är fullkomligt lycklig över.

Grejen är mest att jag inte ens är ett jättestort sci-fi/fantasy-fan. Jag bara ... orkar inte läsa om olycka och misslyckade relationer och allt jävla krafs. Det är lättare att orka med stora slag mot jättar, trollkarlar, drakar och Gud vet vad. Det är lättare att läsa om magi och kärlek där det finns en chans att allting slutar lyckligt (efter obligatoriska trångmålet, förstås). Det är lättare att läsa om saker som man inte dagligen möter. Och det är lättare att släppa tråk-vardagen om man får läsa om en helt annat värld. Det bara är så. Sån är jag.