tisdag, mars 10, 2009

There ain't no answer

Det jag känner för tillfället är bara ... hopplöshet. Därav ingen uppdatering och därav den dystra tonen. Det blir säkert bättre snart, jag har bara insett att det inte är någon idé att försöka att förändra någonting. Det är ingen idé att försöka hjälpa till och det är inte någon idé att anstränga sig. För vem kommer att tacka dig för det?

Nä, just det. Ingen.

3 kommentarer:

Sandra Li sa...

Teresa apa är en odefinierad smak. Allt som inte är en positiv smakupplevelse, men just detta smakar som ruttna äpplen luktar...

Janniqa sa...

Hm, har du sånna som du fått kycklingfett på eller?

elin hansson sa...

Kära Teresa, det där är faktiskt inte riktigt sant, utan utslag av hjärnspöken. Nu vet jag ju inte riktigt vilka förändringar du önskar, men den mest tacksamma kanske skulle vara du själv, om du genomförde eventuella önske-förändringar. Och ett tack och en klapp på axeln från sig själv, till sig själv, kan banne mig vara det bästa tacket!