fredag, november 07, 2008

3 doors down-konserten 6/11 2008

Lång väntan framför scenen innan ens förbandet började spela.

Jag är fortfarande glad, nästan upprymd, efter konserten igår. Den var ... alldeles, alldeles underbar. Hur skulle jag kunna tycka något annat? Det kändes sjukt att äntligen få se dem live - något som jag velat göra i flera år.

De startade rivigt värre ...

... Men sen blev det "lugnare" med bl.a. 'Kryptonite'.


Först på andra extranumret så kom 'It's not my time'.


Alla låtarna som jag ville höra var med: 'Here without you', 'Landing in London', 'It's not my time', 'Kryptonite', 'When I'm gone', 'Away from the sun' och 'Let me be myself'. Bland andra. Och förresten så kan jag inte vara gladare för att jag åkte själv. Det fungerade bra, det också.

Och bara som ett litet tillägg: Jag har aldrig förstått, ens det minsta lilla, varför någon ens överväger att följa med ett band ut på turné (som groupie alltså). Igår fattade jag. Faktiskt. Det kändes också stort.

Inga kommentarer: