Nyss så tappade jag min telefon från balkongen. Egentligen så var det snarare handenheten till min telefon, men det är annars själva tappandet som är fantastiskt. Egentligen så är det inte själva tappandet, utan det faktum att jag mötte telefonen i trappen (visserligen i handen på en släkting till en av mina grannar, men dock) och att den verkar ha klarat sig oskadd efter ett fall på fyra våningar. Hoppas verkligen att ingen fick den i huvudet ... Jag får ångest bara jag tänker på vad som hade hänt då.
torsdag, juni 05, 2008
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Moahaha grymt Teresa, berätta mer om hur fallet gick till, balanserade du på ballikongräcket?
Åh, vad roligt att du kommer! Då får du nog träffa Maxen också. Kramar
Tereeesa, försöker du föra mig bakom ljuset...? Du ska ju visst till C tokfia. Vi får se om jag vill prata med dig då... ;)
Skicka en kommentar