Back down

Jag har ont i ryggen. Så där så att det hugger till ibland och man måste stanna mitt i en rörelse och knipa ihop ögonen så att man inte ska börja lipa. P säger att det beror på att jag har för lite magmuskler så att ryggen blir överansträngd. Själv vet jag ingenting.

Förresten så läste jag på SVT Text-TV nyss att pessimister löper en högre risk att bli hjärtsjuka. Igår när jag pratade med M på telefonen så sa hon att jag är alldeles för negativ. Grejen är ju att jag mest är realistisk - det är ju inte direkt mitt fel att världen inte är så bra som folk verkar tro.

Ska gå och sova nu, måste försöka lista ut hur jag ska göra i morgon: Stanna hemma p.g.a. mesigt ryggont eller gå till jobbet, lyfta och få ont i flera dagar? (Jag inser själv att det tycks vara ett lätt val när man ser det så här, men jag får så dåligt samvete om jag stannar hemma från jobbet om jag inte är riktigt ordentligt sjuk. Det är lättare att hantera fysiskt ont än att hantera uselt dåligt samvete.)

Fan vad negativt inlägg. M har väl rätt, då.

Kommande

Jag kommer att vakna upp med förkylning i morgon, för jag känner redan nu hur ont i halsen jag har och hur snorig jag är.

Snö!

Har jag berättat att det snöade i lördags? Det gjorde det i alla fall. Dessutom har det stormat in mer snö i går och i natt. Och den har inte smält än! HURRA!

Ansökan

Jag har skickat in ansökan nu. Den var skitdålig, och jag säger inte det bara för att jag är negativ idag. Den var faktiskt dålig. Egentligen så tror jag inte att jag kommer att bli antagen, för jag är inte stresstålig, jag har nästintill ingen simultankapacitet och jag är nog egentligen inte så bra på svenska som jag tror att jag är. Det gör mig deppig. Hela grejen gör mig deppig. Och i morgon måste jag gå till jobbet och det gör mig också deppig. Depp depp depp.

Men i dag har jag hittat en bra morgonrock på Åhléns. 20 % rabatt dessutom och hoppas att den inte har krympt 20 % i tvätten för då kan jag inte ha den längre. Och det vore ju jävligt irriterande.

På tisdag fyller Jo år och då ska vi nog gå ut på stan och hitta på något roligt. Fast egentligen firade vi henne och Reli igår och det var trevligt. Och gott. Hon är ju konditor och bjuder alltid på alldeles för goda kakor. Mycket mystiskt, speciellt eftersom hon har en fyramånaders baby att ta hand om och ändå lyckas hon hitta tillräckligt med tid för att baka? Jag fattar inte. Själv ids knappt diska när jag kommer hem från jobbet.

I mitt huvud

Igår var jag och M på stan. Vi tog oss inte fram till Cervera eftersom polisen hade spärrat av vägen p.g.a. bankrån och bombhot. Sen var det inte fyra för tre på rätt sorts glas på Duka. Och sen gick vi på H&M medan vi väntade på Jo och då började det brinna i rulltrappan. Det var helt enkelt inte en bra dag för att gå på stan, så vi gick hem efter vi träffat Jo. Köpte fika på Linnéhörnan och gick hem till P och berättade om all dramatik som utspelat sig.

Men i dag har varit rätt bra. Ingen utskällning i kassan, och jag har varit på allmänt bra humör. Har fortfarande inte skrivit ansökningsbrevet, förresten. Ska försöka göra det snart. Det är en vecka kvar till sista ansökningsdag. Och jag ska söka. Jag måste söka, annars blir jag nog tokig snart.

I helgen ska vi fira Jo och Relis när de fyller 30. Det går inte jättebra att hitta presenter. Inte jättedåligt, heller, egentligen ... Men lite mittemellan.

Jag tycker det är jobbigt att det är mörkt när man kommer från jobbet varje dag. Och så har hörlurarna till min mp3-spelare gått sönder och jag köpte nya. Olyckligtvis så köpte såna som inte släpper in några andra ljud, och det är inte bra alls för då kan man inte sjunga med. Dessutom hör man inte trafiken om man vill ge sig ut att promenera med musik i öronen. Och det vill man ju ...

Och, om jag får byta ämne, så kan man tänka så här: Är det verkligen värt allt besvär i slutändan?